Så sitter man i munka igen, som så många gånger förr. Solen speglar sig så jag knappt ser vad jag skriver, mitt huvud gör fortfarande ont som fan och hela kroppen känns död. Jag är med andra ord fortfarande sjuk.
Jag och maria har diskuterat lite angående min framtid nu, och det känns mer rätt att åka ensam till london, istället som au pair. Jag ska bli en sån backpacker som bara flyter genom livet och ser var jag hamnar. Det känns som jag, att ha noll koll är min specialitet.

Jag ska fundera lite till, men det är nog så det kommer bli.
London, london, london.
Jag vill ha augusti NU.