ett ord: aj!
Åh jag har så mycket jag vill berätta och visa er, så många bilder att ladda upp, så mycket att göra – och ingenting händer.
Ni får ursäkta mina tråkiga inlägg utan bilder men jag hittar inte sladden till mobilen, den ligger nånstans bland allas saker och jag har inte tid helt enkelt.
Mitt jobb går asbra, men det är så fruktansvärt jobbigt och det gör så ont i fötterna att man mår illa, ja då kanske ni anar hur ont det gör.
Jag står upp mellan 6-8 timmar beroende på vilka tider jag jobbar, och det är inte det roligaste ska ni veta. Speciellt inte med askassa skor från Primark… Jag har till och med tappat känseln i mina fötter… ajaj.
Iallafall, idag har jag och Mia varit en sväng på Primark och sen blev det jobbet för min del. Jag har skrivit på mitt kontrakt men det är inget så man binder sig på någon tid utan jag kan bli sparkad och säga upp mig när som helst.
Jag frågade om jag kunde få ledigt över jul men det visste dom inte ännu, så min manager sa att om jag inte får ledigt är mitt enda alternativ att säga upp mig. Alltså kommer jag iallafall jobba kvar på Häagen Dazs till jul och får jag inte ledigt så jag kan komma till Sverige säger jag hej och adjö sen söker jag nytt jobb när jag är back in London. 
Ikväll efter jobbet frågade mina arbetskompisar om jag ville följa med ut på en öl! Åh, gissa om jag blev glad! Det är typ det bästa man kan höra från sina jobbekompisar, det betyder ju ändå att dom ser mig som en av dom! Ihi 
Men trött som jag var och ont i mina fötter så jag knappt orkade ta mig hem tackade jag nej men sa att jag gärna följer med en annan gång. Så imorgon kanske vi ska ut på en öl
På vägen till bussen blev jag förföljd av en asläskig gammal neger som drog tag i mig och höll på att äckla sig. Sen följde han efter mig hela vägen till bussen och stod och pratade med mig om allt möjligt. Han bara “You work at Häagen Dazs, right?” Jag bara “ehh.. yes, how do you know?” och tydligen hade han sett mig på jobbet… creepy!
Så sa han att han skulle följa med mig hem och massa grejer sen hoppade han på samma buss som jag, och äcklade sig som fan. Jag blev lagom rädd faktiskt. Till sist hoppade han av på hållplatsen före min, thank god.
Så när jag kom till South kensington station stod Rebecca & David där och väntade på mig. Tack så hemskt mycket, ni är bäst. <3
Nu är klockan 01:55 här i England och jag ska sova. Ska till jobbet innan 2 imorgon och göra en passkopia och prata med managern så måste upp i tid!
Godnatt & puss på er.
